Tystnaden efter stormen

Dina fotsteg ekar över denna ödelagda plats när du går över spillrorna. Spillrorna som nu är det enda spåret kvar från staden som tidigare var så full av liv. Kraxande fåglar överröstar ljudet av dina fotsteg men inte den bultande smärtan i dina fötter. Du går mot byggnaden framför dig i hopp om att finna skydd från solens starka strålar som stirrar ner på dig.

Där en byggnad förut stått finns numera bara väggar och grund kvar. Taket du hoppades skulle skydda dig från naturens vrede är ihopprassat och av kupolen består nu endast ett taggtråds-liknande metallskelett. En obekant stank emanerar från de slitna betongväggarna men du föredrar en obekant stank över den konstanta lukten av aska du upplevt på din resa.