Chocka-locka
Havets vrede
Himlen är svart som kol. Skeppet är det enda som syns; inte land, inte andra båtar, ingenting. Det har gått fem veckor nu.Sjömännen ropar till varandra, men det är förgäves; regnet bedövar öronen likt en detonerad atombomb. Dessutom får regnet det att kännas som om man vandrar nere på havsbottnen om man skulle råkas vistas uppe på däck. Allt är vått och kallt men alla extrakläder är antingen upptagna eller sönderslitna. Näsan är förfrusen och det går inte att känna någon doft. De som har turen att kunna det klagar ständigt på stanken av rutten mat. Att stänga av kylskåpen var dock en nödvändighet.
Allt oftare piskar molnet havet med sina blixtar. Kort därefter dånar åskan allt kraftigare för varje gång blixten slår ner. Hela skeppet är gjort av metall, om man skulle råka hålla i sig i fel sak när blixten slår ned så skulle det vara det sista man gjorde. Ändå väntar alla som hundar på nästa blixt i hopp om att få se land. Men det enda som går att skymta är övergivna sjömän som har hamnat över bord och som förgäves kämpar för sitt liv långt borta i fjärran.
Först var den enda tanken som fanns längtan hem, men nu börjar den ersättas av locket att snabbt avsluta sitt lidande.
Solig söndag på Kymmendö
Ett täcke av solsken omfamnar kroppen. Det är söndag eftermiddag och restaurangen är nästan tom. Det är vindstilla och i om man lyssnar riktigt noga kan man höra en ivrig hackspett som letar efter mat. Vattnet kluckar systematiskt mot båtarnas skrov likt en vaggvisa. En bit bort ligger en gräsandsfamilj och sover. Borta i skogen sjunger fåglarna sina lekfulla sånger. Ett får har lyckats ta sig hit ända från hagen och någon ger det lite gräs som det mumsar i sig det med stor njutning.Doften av nylagad mat fyller näsan och det vattnas i munnen när servitören kommer med maten. Den första tuggan fyller munnen med gudomliga smaker godare än Särimners fläsk. Potatisklyftorna är krispig och salt, men samtidigt mjuk och söt på insidan.
En av gräsandsungarna har smygit fram till ett närliggande bord i restaurangens uteservering. Den hittar en potatisklyfta på marken och inspekterar den nyfiket en liten stund och sedan äter den upp den. Då kommer dess mamma som genast börjar läxa upp sin unge att sådär får man minsann inte göra. Ungen verkar inte bry sig, utan äter istället upp en till potatisklyfta.