Dyster tunnel
Jag går runt hörnet på en gammal industribyggnad under de sista
dagarna av sommaren. Jag går in i en tunnel där de få solstrålarna som
finns, kämpar för att tränga sig in i tunneln. Den friska vinden
viskar på skräpet som ligger utspritt över hela gatan som om det vore
en stor soptipp.
Periodvis hörs ett “swish” från allt skräp som skrapar mot den
kompakta asfaltsytan. Rostiga rör ovanför mig gnäller och gnisslar i
den djupa, ekande tystnaden som skär i öronen. Då och då hör jag
körande bilar ovanför tunneln, vars ljud korsas med småljuden från
rören och skräpet som fortfarande gisslar mot den hårda och kalla
asfalten.
En stark stank av soppor slår till mig som en våg. Det känns som att
gå igenom en liten men väldigt kylig soptipp fastän det är slutet av
sommaren. Min syn domineras av den dystra, mörkgråa färgen som dränker
tunnelns alla väggar. Den mörkgråa färgen skriker av negativitet.
Sommardag i gamla stan
Jag går på en promenad under en varm sommardag. Jag går på den ojämna,
steniga marken som reflekterar den antika andan i torget. Solen
sträcker sina gyllene armar vilka klättrar igenom byggnaderna och ler
mot mig. De varma gyllene solstrålarna intensifierar de starka
färgerna på träden och byggnaderna, och de slitna fönstren reflekterar
solens strålar ytterligare. Vinden dansar igenom de nedhängande
trädens löv, och ett viskande ljud studsar från de prasslande löven.
Doften av nybakat bröd kommer som en våg emot mig från det närliggande
fiket. Samtidigt hörs de kvittrande fåglarna som flyger förbi snabbt
som blixten. Fåglarnas mjuka sånger hörs parallellt med vindens
viskande mot löven.
Gula, orangea och gröna färger från byggnaden reflekterar starkt i
mina ögon och lyser upp hela torget med glädje även om en stor del av
fasaden är nedsliten. Trädets smala grenar fulla av löv som hänger ned
för byggnaden skyddar mig från att bli bländad från solens starka
strålar.