Chockalocka

Den plats som så ofta brukade vara full med människor var nu helt övergiven. Inte en själ syns, vilket håll man än tittar. Det är helt tyst förutom det rytmiska droppandet av ett trasigt rör. Ett ljud som vilken annan dag inte skulle ha märkts av någon, är nu helt öronbedövande. Det väcker en känsla av total ensamhet. Ingen bryr sig om denna plats. Vad som än händer här så skulle ingen någonsin få reda på det. Kylan i luften känns som sylvassa klor som skrapar huden. Jag drar in ett djupt andetag genom näsan, förväntar mig någon slags lukt, men möts av besvikelse. Det finns inga lukter här, förutom möjligen en svag stank av det smutsiga vattnet som har samlats i en pöl nedanför röret.

Vinden från ett inkommande tunnelbana brukade kännas obehaglig, men i detta tillfälle skulle den vara mer än välkommen. En tunnelbana kräver någon som styr den, en människa som kan hålla mig sällskap. Till och med stanken av urin i ett av hörnen hade varit en förbättring. Det hade varit ett tecken på liv, att det kanske finns någon här. Men dessa saker finns inte här. Ingen har varit här och ingen kommer att komma. Det finns inte ens en ensam liten råtta som söker efter mat i någon papperskorg. Det finns inga råttor här och det finns inget skräp här. Ingen har satt en fot på denna plats på en lång tid. Denna plats finns inte i någons tankar och spelar ingen roll för omvärlden, men ändå finns den här där jag står.

Känslan av en översvallande värme från den öppna kaminen svepte över mig när jag gick in i stugan. Den skoningslösa kylan som lämnades utanför tröskeln. Utanför fönstret vrålade vinden fortfarande. men det spelade ingen roll. Den lilla stugan var ett skydd, en mur mellan mig och snöstormen utanför. Mellan mig och alla hemskheter från resten av världen. Här inuti fanns det inget att oroa sig för, här var det varmt och lugnt.

En inbjudande doft av nybryggt te och kanel fyllde stugan. Ljudet av en sprakande kamin var tyst men överröstade ändå vindens skrikande på något underligt sätt. Det hördes pågående konversationer och skratt från människorna runt omkring. Nära och kära. Framför den hängde sockorna som hade blivit blöta efter resan genom snöstormen, som nu fick torka från värmen.