chocka locka

ChockaLocka

Choka

Filten

Den mörka himlen har lagt sig som en tung mörk filt som tynger ner allt runt omkring mig och gör allting tyngre och tyngre tills det inte går att bära längre. Filten trycker ner mig tills jag inte kan ta mig upp längre och det kusliga mörkret är det enda som finns kvar. Det hotfulla träden kryper närmare och närmare som om det vore en tsunami på väg att dränka mig utan förvarning, utan hjälp, utan hopp.

Elledningarna ovanför mig känns så långt borta, ljuset känns så långt borta. De ljuva ljuset rinner iväg som en bäck med smältvatten från de iskalla glaciärerna. Men rälsen är nära, den är lätt att ta sig till, den är lätt att ge vika till, den är lätt att bli iväg rullad av.

Skuggorna bakom mig är som spöken, de kyler ner mig, ger mig rysningar och ger mig en hemsk känsla i kroppen. Dom drar i mig och försöker få mig att ge upp, att bli som dom, att låta filten trycka ner mig och hjälpa dom trycka ner andra under deras filtar.

© Elvira Söderlindh

Locka

Föreställningen

Ljust från den brinnande solen skiner igenom det ljuvligt gröna löven för att lysa upp den smaragdgröna scenen. Det stora ytorna och den friska luften gör en perfekt scen för att naturen ska kunna sätta upp sin föreställninga. Vinden som dansar runt i träden spelar samtidigt upp en kör av löv och grenar i olika takter och är ackompanjerad av fåglar som flyger fram och tillbaka med sin ljuva sång efter sig. Muren av de pampiga träden är en sagolik bakgrund, som en oljemålning på en utställning.

Hela föreställningen av himmelskt ljus, härligt ljud, sköna känslor och den underbara upplevelsen är som en bullbuffé på en måndag. Biljetterna till föreställningen är gratis och alla har alltid första parkett, titta bara ut från fönster så får du ta del av den.

De ståtliga träden som når upp till den blåa himlen plockar ner det fluffiga molnen och gör den klarblå. Förbereder himlen inför föreställningen med en virvlande natt av ljusa stjärnor, stora som små.