Chocka

Ondskans tunnel

Kylan väller över mig så fort jag tar första steget in i den mörka tunneln. En kyla så kall och så ond att den överskrider alla goda tankar man någonsin haft. Jag känner hur den tränger sig in genom tröjärmarna och smyger sig upp längs ärmarna och ner längs ryggraden. Jag ryser till och en obehaglig känsla fyller kroppen.

Jag upplever tunneln som så oändligt lång. De nedklottrade kakelväggarna verkar aldrig ta slut och varje steg känns tungt. Ljuset vid slutet av tunneln verkar röra sig ifrån mig. Ett ljus så nära men ändå så hopplöst långt borta. Lamporna i taket på tunneln fungerar inte heller sedan år tillbaka, antingen för att de blivit vandaliserade eller bara för att de blivit negligerade under alla år. En missbildad råtta skuttar genom tunneln och en stank av avföring trycker sig in i näsborrarna. Jag inser hur varje kvadratcentimeter av den här mörka och kalla tunneln lär vara fullproppad av sjukdomar.

Ljudet från bilar på motorvägen dånar över huvudet som åska en regnig natt i november. Det är ett tankebedövande dån som bidrar till den obehagliga känslan. Ljudet, mörkret, och kylan får det att kännas som varje god känsla jag någonsin haft har pressats ut ur mig. Det enda jag kan tänka på är att jag vill hem.

Locka

Den idylliska trädgården

Här sitter jag i gräset, på min helt egna plats. Inte en människa så långt ögat kan nå, bara jag, omgiven av naturens under på sin egen scen. Här var det bara jag och den rogivande naturen. Inga kalla vindar blåser i luften, inga ljud från dånande motorvägar. Stämningen är så tyst och fridfull att jag nästan kan höra mitt eget hjärta slå. Jag får känslan av min stress som flyter iväg ut i tomma intet och mina problem som långsamt försvinner. Jag känner att just nu spelar ingenting någon roll.

Näst intill mig flyter en stilla bäck. Bäckens vattenyta är blank som glas, ostörd av vind och vågor. Det enda som stör vattnets harmoni är de tre små ankungarna som försiktigt paddlar sig längs med bäcken. Deras vågskvalp får vattnet att glimra som diamanter under det varma solskenet och deras kvackande fyller mina öron med ljuv lavendel.

Gräset känns mjukt som ett duntäcke när jag lägger mig ner för att koppla av. Silhuetterna av de gröna, mäktiga ekarna omfamnar mig och skuggar mig från solens hetta. Stämningen så stilla att jag känner ögonlocken bli tyngre och tyngre tills jag till slut somnar och tar steget in i drömmarnas värld.