Den livlösa villan
Djupt in i skogen så finns det en villa. Ingen bor där längre, det är till och med osäkert om någon har bott där över huvud taget. Man hör kråkorna skrika som att de talar om att man borde inte vara här. Solens strålar är heltäckt med de höga träden runt omkring. Den kalla vinden gör så att man fryser, men ändå så kallsvettas man.
Skräpet som kanske har varit där i evigheter stinker, som gammal ättika och ruttna matrester. Taket ser ut som att det kommer att rasa när som helst. Om man tar ett steg till, närmare, känns det som att man kommer att bli förbannad. Råttorna rör sig under de tjocka lagren av torra löv, den prasslande ljudet hörs så att man svettas ännu mer.
Sakta rör jag mig bakåt, iväg från huset, innan mörkret tar över mig, tillbaka till ljuset från den mörka och livlösa villan.