Helvetet på jorden

Luften tjocknar och fylls av hunger och fattigdom då vi rör oss längre ut mot ett av Nordkoreas ghetton. Placerat och påtvingat ligger räslan som ett täcke över landets invånare, rädslan att när som helst skall brödet och det något rena vattnet att ta slut. Näringsbrist har följaktligen givit barnen ett spökligt utseende och deras mänskliga rättigheter har ännu inte lyckats pressa sig igenom den tjocka muren av censurering som deras egna ledare låtit bygga.

Ovetande om den omvärld som uppenbarar sig precis utanför deras tambur tvingas de leva isolerade och bortglömda. Ett samhälle där människor ber om att ha tak över huvudet för om inte annat en dag till. Ett samhälle där regeringen håller sitt folk i ett järngrepp, med hårda kollektiva bestraffningar där hela familjer bestraffas för en mans försök till ett bättre liv. Varför tar man sig inte här ifrån? En fråga som omvärlden ofta ställer. Det är en procedur som är bland det farligaste en nordkorean kan göra. Gränsen mellan Nord- och Sydkorea kallas den demilitariserade zonen men i verkligheten är det den precisa motsatsen, platsen är en extremt militariserad zon med miljontals soldater på bara några mil, som gör resan över för obehöriga näst intill omöjlig. Men om du lyckas ta dig över till Sydkorea tar de emot alla nordkoreaner med öppna armar då de menar att de tillhör samma folk.

Omvärlden kommer aldrig att få veta, regeringen har sedan länge hållit undan det solen ej längre når.

Ett minne för livet

Efter att ha tagit sig förbi köer som sträcker sig flera kvarter fårn arenans ingång och kliver in i entrén omfamnas vi utav ett hav av förväntan. Historien upprepar sin då minnen från fjolåret åter igen mixas och skapar nytt. Människor från världern över i alla tänkbara ålrar möts och skapar nya ban. Jag kan inte låta bli att känna mig stålt. De sa att det var omäjligt, att det aldrig skulle kunna ske. Men histioriker kommer att berätta om ett virtuellt dataspel som skulle komma att åstadkomma detta. Dagen är ännu ung, men det stoppar ingen från att få i sig allt gott som bjuds på. Vi är alla här för att ha roligt och glömma allt trams i världen. För just här och nu är vi jämnlika, enade under samma banderoll.

Nu är det äntligen här, Worlds 2017 i Kina och inte en dag för sent. När klockan slår 11:30 lägger sig dånet från fansen och allas ögon fästs på scenen. Öppningsceremonin ska precis inledas och arrangörerna kommer visa en otrolig ljusshow i en fullsatt Jeunesse Arena. När artisten Chrissy Costanza sjunger sin låt ”Legends Never Die”, som blivit årets signaturmelodi för detta VM, sjunger hela arenan tillsammans med henne. Detta kommer att bli det bästa som hänt hela 2017 och ett minne att berätta.
Max Törnblom Johnsson 17TE