chockalocka chockalocka

En plats mellan platser

Jag är trött, mina ben viker sig nästan när jag går och min ryggsäcks band svider mot mina axlar. Det har varit en utmattande dag idag och allt jag vill är att komma hem. Jag står i Gullmarsplans bussterminal. Det är femton minuter till min buss ankomst. En rå höstkyla omfamnar mig då vinden slår mot mitt ansikte och sticker mina ögon. Det är då jag upptäcker hungern. Åh, den där hungern, den äter mig inifrån, fräter och förtär. Mitt sinne är nu en hemvist till en bild av en varm hamburgare. Mina ögon vilar sig då på en vit riddare i hungerns och bussterminalens mörka skog. En liten resturang som serverar hamburgare samt korv. Doften som har letat sig in i mina näsborrar uppenbarar sig plötsligt. Jag beställer deras största hamburgare med ost och bacon. Mina händer omsluter den och jag vet att en makalös kulinär upplevelse väntar mig. Det är varmt i restaurangen och sorlet av människors prat fyller mina öron.. Jag ser ut på alla utanför och önskar att de kan känna som jag gör, att de kunde ta en paus i deras stressiga liv och upptäcka platser som denna. Restaurangen blir som en kokong runt alla inuti, ut kommer lyckliga fjärilar med fulla magar. Skenet från lamporna tycks lysa upp mitt hela sinne, det som tidigare varit dystert har nu funnit ro. Jag bestämmer mig för att ta en senare buss och sitter kvar ett tag…

Hemvist för det motbjudande

Jag vill inte vara här, ett obehag stinker runt denna plats. mina steg ekar mellan de två husen. Jag är påväg till en vän vars lägenhet jag aldrig har varit i förut. Jag gick precis av tunnelbanan vid Medborgarplatsen, jag går i en gränd vid götgatsbacken. Stanken av urin slog mig i ansikte sekunden jag klev in. Jag stirrar runt omkring mig efter människor som kan gömma sig i skuggorna. Det är kallt, jag känner hur min kropp spänner sig och börjar skaka. Det är tyst i gränden, dock hör jag musik spelas och folk skrattar utanför, jag vet att om jag skulle skrika på hjälp skulle ingen höra. Ibland hör jag någon ryter till, någon som skriker eller någon som sjunger med en röst som avslöjar fyllan. Jag tror inte att någon jag har sett sen jag klev ur tunnelbanan har varit nykter.