När jag kliver in genom de automatiska dörrarna på pressbyrån slås jag direkt av värmen och doften av nybakade kanelbullar. Att komma från den tråkiga, unkna och framförallt stressiga miljön
på Gullmarsplans tunnelbanestation får denna lugna miljö att framstå som rena paradiset.
Hyllorna och väggarna är fyllda med livsmedelsvaror och snacks av alla de slag. Långt bort på andra sidan butiken kantas väggen av tidskrifter, som får den att lysa i tusentals olika färger.
Överallt möts jag av vuxna människor som ler som små barn som just fått en godispåse. I denna stämning är alla glada, stora som små. Likaså är jag.
Jag fortsätter in ett par meter i butiken och får syn på källan till den ljuva kanelbulle doften, avdelningen med bakelser. Jag kan inte motstå frestelsen och bestämmer mig för att köpa en bulle och en kopp kaffe, som visar sig vara skållhet.
Nöjd över mitt köp lämnar jag denna lugna och trygga plats, för att återigen ansluta mig till Gullmarsplans kaotiska miljö.
Av: Alexander Helge
På en grå och tråkig lyktstolpe intill den tättrafikerade gång – och cykelvägen hänger den gröna papperskorgen. Många år av hårt väder och tusentals slängda föremål har gjort att den gröna färgen har tappat all sin lyster, och till och med flagnat bort på ett flertal ställen. Där den lysande gröna färgen en gång satt gapar nu gråa hål som får soptunnan att se övergiven ut. Papperskorgen innehar även spår av annonser och reklamblad i form av pappersrester som har grovt in i metallen.
Den svarta soppsäcken, som ska underlätta tömningen av papperskorgen, sticker ut över kanterna i överflöd.
Men trots papperskorgens tråkiga karaktär och slarviga utseende, måste den ändå ha gjort sitt ”jobb”, eftersom den är fylld av soppor av olika slag.
Av: Alexander Helge