Internet

Internet betyder nätverk av nätverk. Internet är världens största datornätverk och ett system för enkel och effektiv kommunikation av text, ljud och bild. World Wide Web (dvs webbsidor), e-post och fildelning är populära användningsområden för Internet.

Internets historia

Föregångaren till Internet, ARPANET, skapades av USA:s militära forskningsanstalt Advanced Research Projects Agency, ARPA. Syftet med ARPANET var att experimentera med tekniker för datanät, bland annat hantering av avbrott och möjlighet att kringgå utslagna nätverksnoder. Det är troligtvis detta som har gett upphov till myten att Internet skapades för att klara ett kärnvapenangrepp.I slutet av 1980-talet skapades HTML och HTTP, standarderna för att beskriva och överföra webbsidor.

Under senare delen av 1990-talet ökade antalet Internetanvändare markant. Sedan den tiden har de flesta företag och många privatpersoner en egen webbplats med webbsidor(hemsidor), och e-postadress.

W W W

World Wide Web (engelska världsomspännande nät), www, webben eller nätet är ett hypertextsystem som används på Internet. Även om det tekniskt sett bara är ett av många användningsområden för Internet, är WWW:s genomslag så totalt att "Internet" och "WWW" ofta används synonymt. Webben kombinerar en stor mängd avancerade tekniker till något som närmast är trivialt enkelt att använda. World Wide Web används med en webbläsare som klientprogram.

På 1990-talet dominerade Netscape, men när Microsoft utvecklade sin webbläsare Internet Explorer till en grundkomponent i sitt operativsystem Microsoft Windows tog den över den större delen av webbläsarmarknaden och utvecklades därför snabbt till den mest använda. På 2000-talet blev andra alternativ populära, som Firefox och Opera. Inom Mac-familjen används främst läsaren Safari.

WWW kommer ifrån ett projekt på CERN. Dess uppfinnare är engelsmannen Tim Berners-Lee, som skapade World Wide Web år 1989. Den första webbplatsen skapades den 6 augusti 1991. Den första grafiska webbläsaren var Mosaic.

Bild på webbläsaren Mosaic

HTTP

Hypertext Transfer Protocol är det kommunikationsprotokoll som används för att överföra webbsidor på informationsnätverket WWW, World Wide Web på Internet. Det ursprungliga syftet med HTTP var att tillhandahålla en metod för att överföra HTML-sidor från webbservrar till webklienter.

HTML

Hyper Text Markup Language är ett format där dokumentets struktur och logik bestäms av skaparen, medan läsaren styr hur texten kommer att presenteras. Numera är det dock vanligt att skaparen själv styr presentationen av dokumentet med så kallade stilmallar, CSS. Tillägg programmerade i skriptspråk (exempelvis JavaScript) används ibland för att skapa dynamiska och interaktiva webbplatser.

Denna webbsida och de flesta andra är helt eller delvis skrivna i detta märkspråk. I de flesta webbläsare kan man se källkoden till webbsidan som visas genom att gå till "Visa" i huvudmenyn och sedan "Källa" eller "Källkod". Olika webbläsare tolkar HTML-kod på olika sätt och detta har varit ett problem gällande för världens webbutvecklare. En gemensam standard har vuxit fram genom World Wide Web Consortium(W3C). Genom att följa denna standard ökar chansen att webbsidan ser likadan ut i standardmedvetna webbläsare.

Lista över vanliga taggar(märkord):

a, används för att skapa hyperlänkar
br, skapar en radbrytning
h1, h2, h3, h4, h5, h6, huvudrubrik och ner till sjätte nivån av underrubriker
img, infogar en bild
p, märker upp ett textstycke
strong och em, markerar olika sorters betoning på text
hr, skapar en horisontell linje
ol och ul, skapar en sorterad respektive osorterad lista

XHTML

(Extensible HyperText Markup Language) är ett märkspråk och en vidareutveckling av HTML. Skillnaderna mellan HTML och XHTML 1.0 syftar till största del att skapa XML-kompatibilitet. Detta kräver att dokumentet ska vara välformaterat. Med detta menas bland annat att alla element alltid måste stängas och inte får nästlas så att de överlappar varandra. Även tomma elementtyper måste stängas. Alla taggar- och attributnamn skrivs med gemener. Attributnamn måste dessutom inneslutas inom citationstecken och får inte förkortas.

Utvecklingssteg HTML-XHTML

Första varianten av HTML, 1992
HTML 2.0 – 1995
HTML 3.2 – 1996
HTML 4.0 – 1997
HTML 4.01 – 1998
XHTML 1.0 – 2000 (XHTML 1.0 Strict, Transitional, Frameset)
XHTML 1.1 – 2001 (ungefär som XHTML 1.0 Strict)
XHTML 2.0 – (ett förslag framlagt 2006)

XHTML 1.0

XHTML 1.0 Strict : ren välstrukturerad kod, inga taggar som styr layout, stilmallar styr all layout
XHTML 1.0 Transitional: de flesta som skapar webbsidor för den vanliga användare kommer nog använda denna variant, man utnyttjar styrkan med xhtml och stilmallar men det finns utrymme för att skapa vissa justeringar direkt i koden
XHTML 1.0 Frameset : som Transitional men måste användas när man vill skapa ramar(frames) i ett och samma fönster

Alla nyare webbläsare förstår xhtml och det är en fördel om man i början talar om vilken standard man följt, då blir webbläsaren snabbare och slipper tolka koden i "quirks mode". Därför ska xhtml 1.0-dokument inledas med någon av följande "doctype":

<!DOCTYPE html PUBLIC "-//W3C//DTD XHTML 1.0 Strict//EN" "http://www.w3.org/TR/xhtml1/DTD/xhtml1-strict.dtd">
<!DOCTYPE html PUBLIC "-//W3C//DTD XHTML 1.0 Transitional//EN" "http://www.w3.org/TR/xhtml1/DTD/xhtml1-transitional.dtd">
<!DOCTYPE html PUBLIC "-//W3C//DTD XHTML 1.0 Frameset//EN" "http://www.w3.org/TR/xhtml1/DTD/xhtml1-frameset.dtd">

och sen utökar vi start-htmltaggen <html> till <html xmlns="http://www.w3.org/1999/xhtml">

Det tillkommer även en rad som ställer vilken teckentyp som ska användas. Den lägger sig först innanför <head>-taggen.
<meta http-equiv="Content-Type" content="text/html; charset=utf-8" />

Då ser startkoden för ett XHTML 1.0-dokumentet ut på följande sätt:

<!DOCTYPE html PUBLIC "-//W3C//DTD XHTML 1.0 Transitional//EN" "http://www.w3.org/TR/xhtml1/DTD/xhtml1-transitional.dtd">
<html xmlns="http://www.w3.org/1999/xhtml">
<head>
<meta http-equiv="Content-Type" content="text/html; charset=utf-8" />
<title>Det som hamnar i fönsterlisten</title>
</head>
<body>
<p>All text som syns på sidan...</p>
</body>
</html>

CSS

Cascading Style Sheets (på svenska stilmall) är ett språk som beskriver presentationsstilen för ett strukturerat dokument som till exempel typsnitt, textstorlek och färg. Tekniken är ett sätt att anpassa dokumentet med hänsyn till datortyp, skärmupplösning, färgdjup och installerade typsnitt.

CSS - (Cascading Style Sheets) är stilmallar som vi använder för att ge design till webbsidor när det gäller färg, textutseende, bilder, länkar mm. En enda CSS-mall kan styra många olika webbsidor och det är då enkelt att ändra designen på alla sidor genom att ändra i en CSS-mall. CSS gör det möjligt att skapa vissa formateringar och effekter som inte fanns i HTML. En av fördelarna med CSS är att flera mallar kan användas och de har då olika prioritet inbördes så att en "huvudmall" med de övergripande formateringarna kan ersättas på en lägre nivå av en "lokal mall" som då gäller med högre prioritet före huvudmallen. All design/formatering bör ske i externa stilmallar. Man bör sträva mot att separera innehåll och struktur i sina webbsidor.Det gör att mängden kod i själva webbsidan minskar avsevärt och sidorna laddas snabbare i webbläsaren. Då samma stilmall används för flera webbsidor behöver inte webbläsaren läsa in stilmallen på nytt varje gång en ny webbsida anropas.

CSS finns specificerat i olika "nivåer":
CSS1 (1996) innehåller information om relativt enkel formatering som bakgrundsfärger, bakgrundsbilder, teckensnitt och justering av text.
CSS2 (1998) går ett steg längre och ger möjlighet att formge hela dokument med positionerade rektangulära områden (boxar) som tidigare bara varit möjligt med tabeller (tables).

Bra länkar

w3schools
alla taggar
webdesignskolan på Internet
webdesignskolan (skolans fullicens, logga in med FC-användarnamn och lösenord) lista på färgnamn
lista på specialtecken


Mina favoritfärger

  1. svart - #000000
  2. orange - #ffa500
  3. mörkgrå - #a9a9a9


© Skapat av     Alexander Helge     datum